VMA bygger på manuell hantering

I en artikel i Dagens Nyheter i dag ifrågasätts Sveriges Radios säkerhetsarbete. Trots att tidningen fått utförliga svar på de frågor som ställts finns avgörande fel i publiceringen, dessutom saknas väsentlig information. Sveriges Radios säkerhetschef Anna Svedberg kommenterar och kompletterar den bild som ges.

TEXTEN HAR UPPDATERATS 19 JULI: Dagens Nyheter publicerar en ny artikel i dag om viktigt meddelande till allmänheten (VMA). Artikeln utelämnar väsentliga faktauppgifter som Sveriges Radio delgett tidningen. Ett VMA föregås av omfattande manuell hantering vilket omöjliggör manipulation utifrån.

Inför publiceringen av dagens artikel har Dagens Nyheter fått en mängd uppgifter om hur Sveriges Radio jobbar med VMA. Systemets robusthet och redundans bygger i hög utsträckning på den manuella hanteringen som föregår varje VMA. I DN:s artikel görs bedömningar på felaktig grund.

• VMA-systemet bygger på en komplex kedja där mycket utgår ifrån manuell hantering inom Sveriges Radio som utomstående inte kan ta kontroll över.

• Den digitalisering som beskrivs handlar i grunden om utveckling av ett textverktyg där VMA formuleras.

• Systemet omgärdas av tydliga rutiner där Sveriges Radios sändningsledning formulerar den aktuella VMA-texten.

• Sändningsledningen läser upp VMA i radio och ringer till Ekot som är de som publicerar texten digitalt på sajten, appen eller som push.

• Publicering på Sveriges Radios digitala plattformar sker efter manuell hantering av Ekot.

• Leverantörer av molntjänster har inte rätt att göra vad de vill med sina kunders data. Det styrs av avtal med säkerhetskrav som tecknas med molntjänstleverantören.

• Vilken typ av säkerhetstester vi gör av våra it-system är givetvis ingen information vi berättar om. Att det sker regelbundna tester är en självklarhet.

Även om en utomstående person känner till enskilda detaljer om vårt VMA-system så innebär det inte en risk i sig eftersom utomstående inte kan påverka utsändningen av Sveriges Radios VMA givet den komplexa kedja som föregår utsändning av ett VMA.

Annsofi Eriksson, CIO, Anna Svedberg, säkerhets- och säkerhetsskyddschef

Sveriges Radio har inför DN:s publicering vid flera tillfällen gett tidningen omfattande faktaunderlag i den mån det varit möjligt utan att röja säkerhetskänslig information. Det har skett vid muntliga intervjuer och via skriftliga svar på frågor. Ett stort antal av våra egna experter och chefer ansvariga för dessa frågor har bidragit till svaren, inte bara vår nuvarande säkerhetschef, vilket DN fått upplysningar om.

DN har bland annat fått uppgifter om att:

• Den skyddade produktionsplatsen inte är hemlig vilket DN felaktigt påstår. Hundratals personer har tillgång till den och behövde varken 2013 eller i dag vara säkerhetsklassade.

• Den skyddade produktionsplatsen som beskrivs i DN:s artikel och som ligger i anslutning till Radiohuset är en extra studio för framförallt Ekot som ska sända därifrån om de får problem. Det skedde senast när ett brandlarm gick i Radiohuset.

• Produktionsplatsen är inte avgörande för vår förmåga att kunna sända VMA eller utföra vårt beredskapsuppdrag om Radiohuset som helhet måste evakueras. För det finns det andra rutiner och platser vi av säkerhetsskäl inte kan gå in på.

• Sändningsutrustningen finns i ett avgränsat rum som hanteras av Teracom och dit Sveriges Radio inte per automatik har access.

• För publicering av VMA – viktigt meddelande till allmänheten – finns tydliga rutiner som bygger på manuell hantering och som externa konsulter inte kan påverka.

• Vi följer säkerhetsskyddslagen och har proaktiva rutiner. Vår IT-miljö granskas av externa experter och vi vidare utvecklar och uppdaterar den hela tiden. De projekt som DN lyfter fram kräver varken enligt lag eller enligt vår egen bedömning att personer som varit involverade ska vara säkerhetsklassade.
  

Frågor om två områden

När man läser DN:s artikel är det lätt att få uppfattningen att den skyddade produktionsplatsen är avgörande för Sveriges Radios beredskapsplanering i händelse av höjd eller högsta beredskap. Den planeringen är självklart avsevärt mer komplex än tillhandahållande av en studio i en intilliggande byggnad. Hur planeringen ser ut, vilka som är involverade för att säkerställa beredskapsuppdragets alla delar, hur redundans har säkerställts, hur övningsverksamheten går till kommer vi givetvis inte att kommentera.

Sveriges Radio övar kontinuerligt på att förflytta våra sändningar till SP. Att en konsult 2013 hade tillgång till platsen likt andra studior är i sig inget konstigt. Sveriges Radio förnyade då utrustningen på grund av åldersskäl. Utrustningen har efter det kontinuerligt vidareutvecklats och upprustats, precis som med alla andra studior vid behov. Ansvaret när det gäller den utrustning som krävs för utsändning – placerad på annan plats ­– finns hos Teracom. Till den lokalen har Sveriges Radio inte per automatik access utan våra medarbetare måste i så fall släppas in där av Teracom.

Kontrollerad enligt gängse rutiner

Dagens Nyheter har den senaste veckan ställt en ansenlig mängd frågor om det faktum att en konsult arbetar med en del av VMA-kedjan på Sveriges Radios uppdrag. Som Sveriges Radio berättat för DN är konsulten kontrollerad enligt gängse rutiner. Behov av säkerhetsprövning eller bakgrundskontroll bedöms individuellt både för konsulter och fast anställd personal, så även i detta fall. Den aktuelle konsulten har varit med och utvecklat den applikation (det verktyg) som sändningsledningen på Sveriges Radio använder för att skriva ett VMA. VMA-verktyget förvaltas och driftas av vår egen teknikenhet. På Sveriges Radio använder vi, likt många andra företag, konsulter för applikationsutveckling. Konsulter som anlitas för applikationsutveckling har inte automatiskt tillgång till applikationen i produktion. Behov av säkerhetsprövning eller bakgrundskontroll bedöms individuellt både för konsulter och fast anställd personal. Allt detta har meddelats DN.

Det svenska VMA-systemet är en komplex konstruktion utarbetat under lång tid. Sveriges Radio berättar öppet om systemet när vi föreläser om vårt beredskapsuppdrag vilket sker med stor regelbundenhet i olika sammanhang. Innan ett VMA skickas ut hålls ett samtal mellan tre olika parter: sändningsledningen på Sveriges Radio, SOS Alarm och den aktuella räddningsledaren för att skapa en samsyn vad som hänt och vad som bör kommuniceras. Ett VMA följs oftast upp nyhetsmässigt av Sveriges beredskapskanal P4.

Sveriges Radios sändningsledning formulerar den aktuella VMA-texten. Chefen för sändningsledningen är ansvarig utgivare. Sändningsledningen läser upp VMA i radio och ringer till Ekot som är de som publicerar texten digitalt på sajten, appen eller som push. Publicering på Sveriges Radios digitala plattformar sker således efter manuell hantering av Ekot. Externa aktörer kan prenumerera på VMA, vilket exempelvis MSB och länsstyrelserna gör. De hämtar då VMA från Sveriges Radios öppna API (application programming interface), men det är varje extern aktör som själv publicerar.

En komplex kedja

Vid två tillfällen har ett felaktigt VMA skickats ut under de senaste åren på grund av den mänskliga faktorn. Vid ett felaktigt VMA är det möjligt att kontrollringa när detta upptäckts innan publicering. Men – och detta är centralt - ett felaktigt VMA kan inte publiceras på Sveriges Radios egna plattformar eftersom det där krävs ett telefonsamtal till Ekot. Även om en utomstående person känner till enskilda detaljer om vårt VMA-system så innebär det inte en risk i sig eftersom utomstående inte kan påverka utsändningen av Sveriges Radios VMA givet den komplexa kedja som föregår utsändning av ett VMA. Att veta något om tekniken bakom en applikation innebär inte att man kan ta över kontrollen utifrån.

Sveriges Radio har också fått frågor om källkoden till detta verktyg. Källkoden ger i sig inte tillgång till något säkerhetsklassat. Sveriges Radio använder som många andra företag ”open source” i vår utveckling när det är relevant. Vi väljer också, när det är motiverat, att dela källkod för att öppet involvera utvecklare och därigenom uppnå bättre resultat. I båda fallen sker detta på ett sätt som inte medför ökad risk. Var och hur vi hanterar egen källkod, eller extra känslig källkod, finns det rutiner för som vi givetvis inte delger någon annan.

DN har också ställt frågor om det faktum att Sveriges Radio använder molntjänster.  Sveriges Radio använder som många andra företag molntjänster. Vad vi väljer att lägga i molnet avgörs av informationens känslighet. Sveriges Radio har inte någon säkerhetsskyddsklassificerad information där. Det alltmer försämrade säkerhetsläget i vår omvärld gör att vi som alla andra oavbrutet arbetar för att stärka och utveckla vårt säkerhetsskydd. Mycket har hänt de senaste åren.

Den expert som DN konsulterat grundar sina antaganden på uppgifter från tidningen. De experter som vill är naturligtvis mer än välkomna att kontakta oss för en diskussion om hur Sveriges Radio bedriver säkerhetsarbete istället för att göra det på avstånd.

Anna Svedberg, säkerhets- och säkerhetsskyddschef på Sveriges Radio