Ekots chef Klas Wolf-Watz skriver om ärendet gällande en tidigare medarbetare och dennes inslag. Ett publicistiskt beslut är taget efter en ny analys och Ekot och Sveriges Radio tar med sig flera lärdomar och initierar insatser för att stärka företaget framöver.

I maj publicerade sajten Doku en granskning där det uppgavs att en tidigare medarbetare på Ekot har en relation till en person som förekommer i granskningar hon gjort och som bedöms som ett hot mot rikets säkerhet av SÄPO och regeringen. Debatten som följt har varit intensiv och kritik har bland annat riktats mot att det funnits en brist på öppenhet från vår sida kring vad som hänt.

Den kritiken kan det finnas skäl att ta till sig, kanske kunde vi varit mer öppna. Samtidigt har det varit en komplicerad och för Sveriges Radio närmast unik händelse som inneburit svåra överväganden för mig som chef. Här vill jag därför redogöra för vad som hänt, grunderna för mina beslut och vad vi ska göra framöver.

Vad hände när?

I september 2020 vände sig en av våra dåvarande reportrar till mig och berättade att det hade uppstått en vänskapsrelation till en person som varit involverad i en granskning som hon gjort. Relationen hade ändrats på ett sådant vis att hon behövde berätta det. Det var bra att hon som medarbetare tog initiativ till detta eftersom vi som arbetsgivare trots allt är beroende av medarbetarnas egna bedömningar om en problematisk situation uppstår. Vi kan och ska inte vara inne och peta i våra medarbetares privatliv på ett otillbörligt sätt.

Den tidigare reportern togs ur tjänst under en tid för att jag, tillsammans med experter inom företaget, skulle kunna genomföra en granskning av den uppkomna situationen. Det handlade om att granska det ur såväl ett publicistiskt som ett arbetsgivar- och säkerhetsperspektiv.

Under det arbetet hade vi flera samtal med reportern. Exakt vad dessa diskussioner handlade om väljer jag att inte gå in på. Den integriteten måste finnas mellan en arbetsgivare och en arbetstagare och det riskerar också att skapa en publicitetsskada.

Kort därefter valde reportern själv att säga upp sig och lämna företaget, det var i oktober 2020.

I början av maj publicerade sajten Doku sin granskning vilket ledde till ett stort antal frågor både till mig och till Sveriges Radio. Jag tog också kort därefter beslut om att skriva in en förtydligande text vid alla inslag som berörde den aktuella granskningen och debatten och länka till inslag och utfrågningar i ämnet för att ge alla som lyssnar en möjlighet att ta del av både inslag och debatt och forma sin egen uppfattning.

Från dag ett redogjorde jag också för mina publicistiska bedömningar och meddelade att de skulle kunna ändras om jag fick tillgång till information som eventuellt var ny, eller visade att de sakförhållanden jag baserat mina bedömningar på kunde ses på i nytt ljus.

I mitten av maj publicerade Dagens Nyheter en artikel som bland annat innehöll uppgifter om P-böter som jag inte kände till.

Detta föranledde mig att titta på helheten igen. Det skedde återigen ur tre perspektiv; arbetsgivarmässigt, säkerhetsmässigt och publicistiskt. Denna analys har inneburit en djupgående genomgång av det material som låg till grund för tidigare beslut och har haft ett mer omfattande tidsspann än tidigare.

Jag är nu färdig med detta arbete.

Beslut utifrån den nya genomgången.

Varken arbetsgivarmässigt eller säkerhetsmässigt har något nytt framkommit som skulle ändra tidigare bedömningar. Vi har återigen granskat säkerheten ur flera aspekter och den bedömning som säkerhetschef Marcus Qvennerstedt redogjort för tidigare står fast. Det finns inga misstankar om att brott skulle ha begåtts och det finns inget som tyder på att någon säkerhetspåverkan på Sveriges Radio ska ha skett från någon.

För att ge ett par exempel kring denna granskning kan nämnas att på samma vis som alltid är det förstås viktigt att se till att när en situation uppstår så undersöker vi att obehöriga personer inte haft tillgång till våra lokaler, så har skett även här. Sveriges Radio har över 400 olika system för olika delar av verksamheten. Endast 8-10 av dessa finns tillgängliga för en medarbetare på Ekot för att kunna genomföra det dagliga redaktionella arbetet och ingen av dessa system ger tillgång till någon säkerhetsklassad information eller källskyddat material som inte når de reportrar som det måste. Denna typ av material hanteras alltid separat och enligt speciella rutiner. Även detta är kontrollerat.

Men som Sveriges Radio upprepat vid flera tillfällen kan länsstyrelsen inleda en tillsyn av vårt säkerhetsarbete när de vill. Ingen sådan tillsyn har inletts.

Frågan har också har kommit upp om en extern utredning och kring den frågan har Sveriges Radio en tydlig hållning som vd har kommenterat och här är utgångspunkterna för resonemanget. *se bifogad PDF nedan.

Det publicistiska materialet

Ekot har de senaste åren haft en omfattande och allsidig bevakning av terrorrelaterade frågor inte minst sedan attacken på Drottninggatan 2017. Ekot har ingående rapporterat om polisens behov av ny lagstiftning, terrorfinansiering och återvändande IS-terrorister för att ta några exempel.

En del av Ekots bevakning var en granskning av LSU (Lagen om särskild utlänningskontroll). De flesta inslagen publicerades hösten 2019 och följdes upp i några inslag under 2020. Granskningen hade tre delar med delvis olika fokus.

1. En kartläggning av antalet enskilda som berörts av tillämpningen av LSU och granskning av rättssäkerheten kring densamma.

2. Svenska myndigheters problem att verkställa utvisningar i enlighet med LSU

3. Konsekvenser för enskilda som var eller är föremål för domar enligt LSU

Tillsammans med erfarna kollegor har jag analyserat inslagen och gått igenom de journalistiska processerna bakom dem.

Min bedömning är att det är en relevant och nyhetsmässigt motiverad granskning av LSU. Genomgående för inslagen gäller att part som kritiseras får bemöta kritiken genom medverkan eller redovisning av argument. I några fall har berörd part avstått medverkan. Att tillämpningen av LSU berör personer som bedöms som allvarliga säkerhetshot, som hot mot rikets säkerhet står tydligt klart för lyssnarna.

Vidare står klart att:

·       Rapporteringen är stringent och noggrann och vi har inte sett   några faktafel i bevakningen.

·       Inslagen har hanterats enligt gängse metoder på Ekot.

·       Reportern har arbetat nära sin arbetsledare

·       Arbetsledaren har löpande och vid publicering diskuterat källor, uppgifter och dokument och gjort så kallad ”line by line-granskning” inför publiceringen.

Utifrån detta är min bedömning som ansvarig utgivare att inslagen håller för de krav som ställs på opartiskhet och saklighet.

Reportern

I rapporteringen har de två berörda personerna, min tidigare medarbetare och den person hon intervjuat, i medier berättat att en vänskap vuxit fram dem emellan. Det motsäger inte den bild jag själv har och har haft sedan september 2020. Samtidigt är det inte möjligt att för oss exakt definiera när detta potentiellt har blivit ett problem.

Viktigt för mig är dock att understryka att vi i vår analys inte har hittat något belägg för att vänskapen skulle ha inletts under 2019 när själva granskningen publicerades. Vi har heller inte hittat något belägg för att det skulle vara frågan om något annat än just vänskap.

I det stora hela är våra slutsatser efter den fördjupade analysen samma som de i höstas.

Vilka konsekvenser får detta då för publiceringarna?

I Sveriges Radios riktlinjer till medarbetarna är det tydligt att en reporter inte kan bevaka en fråga eller person man själv är engagerad i.

Riktlinjerna har på SR enbart tillämpats framåt från den tidpunkt när det blivit känt att ett sådant engagemang finns. I det här fallet blev det dock känt för oss först efter att rapporteringen ägt rum och publicerats. Sveriges Radio har aldrig tidigare tagit ställning till en sådan situation så vitt jag vet.

Med tanke på att publiceringen redan har ägt rum, att vi har en hög tröskel för att avpublicera material –  det sker framför allt vid risk för förtal och publicitetsskada – samt att publiceringarna möter kraven på opartiskhet och saklighet och i sig har ett allmänintresse mot bakgrund av vad som hänt har jag kommit fram till att jag vill låta publiceringarna ligga kvar. Nu tillsammans med en ny utökad text som länkar till  det här blogginlägget.

Den nya texten lyder: Opartiskhet och saklighet är grundbultar i SRs uppdrag liksom i Ekots rapportering. Det har blivit en kritisk debatt i media om de här inslagen. Vi vill fortsatt ge publiken en möjlighet att ta del av inslagen men vill också att publiken ska få kunskap om hur Ekots ansvarig utgivare Klas Wolf-Watz resonerat. Det kan ni läsa om här. (Den länken leder till detta blogginlägg)

Jag förstår att lyssnarnas uppfattning kan påverkas oavsett den isolerade analysen av innehållet som har gjorts. Det har jag stor respekt för. Men genom att låta inslagen ligga kvar är vi också öppna mot publiken. Alla kan ta del av materialet och de lyssnare som hörde originalpubliceringarna kan gå in och ta del av den bredare bilden via länkarna till den debatt som varit. Vi kommer inte att klippa om eller på annat sätt ändra i några publiceringar som gjorts och alla dessa kommer fortsatt att finnas tillgängliga i oförändrat skick för vem som helst att lyssna på. Det kommer också vara möjligt att granska dem i framtiden. I sammanhanget bedömer jag detta vara viktigt.

Borde Ekot ha initierat en egen publicering om vår tidigare reporter i oktober 2020?

Mot bakgrund både av vad jag visste i oktober 2020 och vad jag vet nu i juni 2021 så är svaret detsamma, nej.

För det första, den inledande informationen och de efterföljande samtalen mellan reportern och mig skedde utifrån det förtroende som råder och måste råda mellan chef och medarbetare. Att publicera uppgifter utifrån den relationen och de samtal som förts hade knappast varit möjligt utan att riskera att bryta mot både personalsekretess och det som kallas för god sed på arbetsmarknaden.

För det andra, en publicering hade riskerat att orsaka en betydande publicitetsskada för en enskild.

Och för det tredje, en publicering hade kunnat innebära allvarliga konsekvenser av annan art för min medarbetare. Jag tänker här på hat och hot som generellt sätt följer med uppmärksamhet av det här slaget.

Betyder detta då att jag ställt mitt ansvar som chef mot publicistiska ideal? Nej, jag har gått igenom publicistiken när det gäller saklighet och opartiskhet, undersökt vad som hänt för att skaffa mig en egen bild av fallet och vägt in vad som gäller pressetiskt och för relationen medarbetare och chef. Och utifrån det landat i en samlad bedömning. Andra utgivare hade kanske fattat ett annat beslut. Och så får det vara.

Lärdomar och framtida arbete

Det finns naturligtvis flera lärdomar att dra från en sådan här situation. Kunde jag till exempel ha genomfört denna fördjupade analys i september 2020 eller för den delen direkt efter Dokus publicering den 5 maj? Ja, det kanske jag hade kunnat göra men det fanns samtidigt ingen grund för att misstro de uppgifter jag hade vid endera tillfälle.

Jag hade dock i eftertankens ljus kunnat ge delar av denna fylligare redogörelse för bevekelsegrunderna för mina beslut vid ett tidigare tillfälle.

En lärdom för oss som nyhetsredaktion är också svårigheten i att granska oss själva. Vi tog tidigt beslutet att jag inte skulle vara den publicistiskt ansvarige chefen i denna fråga, detta ansvar har sedan tidigt maj legat på vår publiceringschef. Redaktionen har också granskat ärendet både i aktualitetsprogram och nyhetsinslag, bland annat den längre granskning av ärendet som Ekoredaktionen själv tog initiativ till med hjälp av kollegor från P4 Jönköping. Den typen av rutiner för att dela upp uppgifterna internt kommer vi att titta vidare på. Och vi kommer att få diskutera att vi förstås måste hantera våra egna nyhetsredaktioner på samma sätt som externa granskare. En redaktion eller andra medarbetare på Sveriges Radio kan inte få del av sekretessbelagd information lika lite som en extern redaktion.

När det gäller själva sakfrågan kan man konstatera att vår tidigare medarbetare inte var ensam i sitt arbete eller inom ramen för granskningen men det fanns trots allt situationer som vi identifierat där det finns skäl att se  över våra arbetsrutiner där reportrar jobbar ensamma. Och det inte enbart med anledning av det här ärendet.

Sveriges Radio kommer därför att tillsätta en expertgrupp med uppdrag att dels ta fram tydligare rutiner, dels öka den interna kunskapen om potentiella sårbarheter och metoder för att omsätta det i den journalistiska praktiken. Arbetet kommer att ledas av mig på Ekot och inleds direkt efter sommaren 2021.

Klas Wolf-Watz
Chef, Ekoredaktionen

* Om extern granskning