Om vikten av en oberoende journalistik

Idag lämnar jag över ordförandeklubban i Sveriges Radios styrelse till Lennart Käll. Efter 15 år i styrelsen, varav de fyra senaste som ordförande, finns det skäl att titta både bakåt och framåt. Det skriver John Brattmyhr.

En sak kan konstateras inledningsvis: jag har aldrig tidigare varit lika övertygad om vikten av en fri, stark och oberoende journalistik som jag är idag. Jag har aldrig varit lika övertygad om den avgörande roll journalistiken spelar i en demokrati. Jag har aldrig varit lika övertygad om hur viktigt Sveriges Radio är idag och de kommande åren. Och det säger jag inte bara för att Sveriges Radio är det enskilda mediebolag som har det i särklass högsta förtroendet av samtliga i Sverige vilket Mediebarometern visade nyligen. Det är förstås glädjande för en ordförande även om Sveriges Radio som många andra medieföretag fått se sina förtroendesiffror sjunka i samband med framväxten av ett alltmer polariserat landskap.

Nej, min tro på den oberoende journalistiken hänger samman med dess funktion som en granskare av makten, som en motvikt till andra maktsfärer i samhället. När journalistiken mister den funktionen utsätts ett samhälle för stora risker vilket vi sett på flera håll de senaste åren.

Det är mot bakgrund av det som man ska se ett antal centrala ställningstaganden vi gjort, till exempel det faktum att vi inte tror att skatt är det bästa sättet att finansiera public service på i framtiden eftersom det riskerar att påverka oberoendet.

När jag valdes in som ledamot i Sveriges Radios styrelse 2003 försvann de sista politikerna från styrelsen. Fram till dess hade det suttit aktiva riksdagspolitiker där. Efter det är styrelsen professionaliserad, det är min fasta övertygelse att det har varit en helt nödvändig utveckling. Det har stärkt integriteten och ökat avståndet till den politiska makt bolaget är satt att granska.

Sveriges Radio spelar också en annan viktig roll när det gäller att binda ihop landet och skapa sammanhang. Vi finns över hela Sverige, de lokala P4-kanalerna som varje vecka når 65 procent av befolkningen bygger ett lokalt sammanhang där lyssnare kan känna igen sig. Vår målsättning att vara landets ledande kulturskapare hörs i alla kanaler. Via P3 når vi morgondagens lyssnare, en del sätter på en vanlig radioapparat, många andra tar del av P3:s utbud via exempelvis poddar.

Under mina år i styrelsen har vi haft ett enkelt men samtidigt uppfordrande valspråk: så mycket radio som möjligt för pengarna. Sveriges Radio gör radio i allmänhetens tjänst och finansieras solidariskt, det är en självklarhet att ekonomin ska vara i balans och att publiken, som är uppdragsgivare, ska få ut så mycket som möjligt för sin licens. Det är också därför jag och resten av styrelsen valt att avstå från att ta beslut om att exempelvis satsa på ett nytt radiohus eller ett kombinerat mediehus tillsammans med de andra programbolagen. Vi har bedömt att de ekonomiska riskerna har varit för stora och har dessutom inte velat riskera att flytta fokus från journalistik till organisation och struktur. Nu ser vi också hur radioproduktionen förändras mot en mer mobil journalistik där stora radiohus inte med självklarhet är den framtida modellen. Istället går det att göra hela sändningar via ny mobil teknik, det gör att radion kommer närmare publiken och på ett enklare sätt kan spegla verkligheten för en större del av publiken.

Det finns förstås utmaningar de kommande åren. Jag tänker på talesättet en mikrofon i varje buske som förknippas med lokalradions ankomst 1977. Det speglar en ambition att vara ute och möta lyssnarna där de finns och låta hela Sverige höras men det är först nu det på allvar är möjligt tack vare nya tekniska innovationer. Jag tror att den uttalade ambitionen att låta fler röster höras och åsikter brytas liksom förmågan att spegla hela landet kommer att bli ännu viktigare. Inte minst eftersom klyftan mellan stad och land ökat och olika grupper har fått ett minskat förtroende för institutioner och medier. En viktig satsning det senaste året är en omprioritering som gjort det möjligt att öka den lokala närvaron i P4 på kvällar och helger. Jag tror att det är nödvändigt att fortsätta med den utvecklingen, både för att kunna svara upp mot det beredskapsuppdrag Sveriges Radio har men också för att fler röster och fler perspektiv ska höras både lokalt och i riksprogrammen.

Jag är helt övertygad om att Sveriges Radio både kan och kommer att spela en väsentlig roll för att binda ihop Sverige och bidra till en ökad kunskap och tillit mellan olika grupper i samhället de kommande åren. Det är svårt att tänka sig ett viktigare uppdrag.

John Brattmyhr, styrelseordförande SR 2014-2018