Lagrådet underkänner ett av de tyngsta argumenten

Nu har Lagrådet yttrat sig över förslaget att skattefinansiera public service. Rådet underkänner tanken att låsa in finansieringen av public service en hel tillståndsperiod. Det sätter regeringsformen stopp för. Strategidirektör Jan Petersson beskriver läget.

Frågan om hur public service ska finansieras i framtiden har diskuterats flitigt det senaste året. I oktober lämnade public service-kommittén över sitt delbetänkande till kulturminister Alice Bah Kuhnke med ett förslag som gick ut på att dagens radio- och tv-avgift ersätts med en specialdestinerad skatt. Sveriges Radio var i sitt remissyttrande kritiskt till förslaget med argumentet att det riskerar att dra bolaget närmare politiken vilket i sin tur skulle kunna påverka oberoendet i en negativ riktning. Andra medieföretag och även myndigheter såg i sina remissyttranden fördelar med förslaget och tillstyrkte det.

För en tid sedan lämnade regeringen över en remiss till Lagrådet med innebörden att radio- och tv-avgiften ska avskaffas och ersättas med en skattefinansiering. I remissen finns förslaget till ny finansiering beskrivet, likaså de åtgärder som är tänkta att stärka oberoendet.

En av de viktigaste oberoendestärkande åtgärderna som kommittén föreslog i höstas var att försvåra för riksdagen att ändra tilldelningen av medel till public service-bolagen under gällande sändningstillståndsperiod. Riksdagen skulle fatta ett beslut om medelstilldelningen som skulle gälla för hela tillståndsperioden, åtta till tio år. Riksdagen skulle helt enkelt vara bunden av detta beslut. En ny avgiftslag skulle införas bland annat för detta ändamål. I delbetänkandet (SOU 2017:79) konstateras att ”En sänkning av medelstilldelningen under tillståndsperioden skulle således vara i strid med lagen, vilket inte är fallet idag”.

Nu har juristerna på Lagrådet studerat de förslag som är lagda. I ett yttrande som blev offentligt tidigare i veckan konstaterar Lagrådet att beslut om medel för en hel tillståndsperiod enbart ska betraktas som riktlinjebeslut, något annat tillåter inte regeringsformen. Lagrådet gör alltså en helt annan tolkning än public service-kommittén av vad regeringsformen tillåter eller ej. Konsekvensen är, enligt Lagrådet, att riktlinjebeslut kan ”ändras genom nya riksdagsbeslut, t ex. för att ge en ny regering möjlighet att genomföra sin ekonomiska politik.” Lagrådet konstaterar också att riksdagen kan fatta beslut med ”annan ekonomisk innebörd för statens verksamhet än vad som fastställdes i det tidigare riktlinjebeslutet.”

Konsekvenserna av Lagrådets yttrande är mycket enkla. Det går inte att skydda finansieringen av public service på det sätt som var tänkt. Riksdagen kan när som helst riva upp riktlinjebeslutet även om ambitionen i ett initialskede är att det ska gälla en hel tillståndsperiod. Ett beslut om att exempelvis sänka en specialdestinerad skatt till public service kan ge utrymme att, utan att höja skattetrycket, öppna för reformer inom andra områden.

Det öppnar därmed i förlängningen upp för möjligheten att väga public service mot andra politikområden trots att det aldrig varit avsikten. Därmed existerar inte ett av de tyngsta argumenten för den finansieringsmodell som regeringen föreslagit längre.

Jan Petersson, strategidirektör