En vår som varit minst sagt utmanande
Nu går vi mot sommaren 2020. Det kommer vara en väldigt speciell sommar för de allra flesta av oss. Det kommer för de allra flesta inte betyda resor utomlands och fortsatt försiktighet för att motverka coronapandemin. Faran är inte över. Vi inom Sveriges Radio fortsätter att vara extra försiktiga och under våren har vi fått tänka oss för vid många olika tillfällen för att med våra medarbetares säkerhet i första rummet samtidigt kunna genomföra det rapporterande som vi är satta att göra. Våra medarbetare har gjort ett fantastiskt jobb runt om i landet och utomlands, skriver programdirektör Björn Löfdahl.
Under våren har vi på Sveriges Radio jobbat på helt nya sätt och ständigt övervakat utvecklingen med sjukdomen covid-19 som vi nu alla har fått lära oss allt mer om och fortsätter att lära oss mer om. Jag skrev redan tidigt i mars om detta och hur vi styrde om verksamheten för att säkra den och se till att skapa en så säker arbetsmiljö för våra medarbetare som vi bara kunde. Men vid den tiden kunde vi nog knappt ana hur stor påverkan på vår samtid som denna sjukdom skulle komma att ha. Vi håller kvar vid våra restriktioner som syftar till att i huvudsak minska kontakterna mellan vår personal och andra än idag även om vi fått revidera en aning allt eftersom faktaläget klarnar.
Vi har samtidigt utnyttjat den många gånger världsledande teknik vi utvecklat under en lång tid för att kunna sända radio på nya sätt och för att ge alla lyssnare tillgång till förstklassigt material. David Gustafsson och Björn Heurlin har skrivit om detta tidigare. Utan denna tekniska utveckling under många år hade vi antagligen inte klarat av den utmaning vi tagit oss an. Men det har vi verkligen gjort, det tåls verkligen att upprepa – Sveriges Radios medarbetare har denna vår tagit sig an denna utmaning med uppfinningsrikedom, ambition och förståelse att allt inte kan vara precis som vanligt.
Men tekniken är inte allt. För att kunna ge den rapportering vi gett så har det krävts speciella insatser från många personer och att vi är på plats i ibland utsatta situationer.
Vi har så ofta vi bara kunnat vara på plats för att rapportera, vi har till exempel alltid haft minst en reporter på plats för Folkhälsomyndighetens eller regeringens pressträffar. Men även vid dessa tillfällen har det funnit strikta restriktioner hur våra medarbetare ska agera. Ni har säkert alla sett de långa mikrofonpinnar som våra egna och många andra journalister använt sig av vid intervjuer och pressträffar både här hemma och utomlands som är ett exempel på en ny säkerhetsåtgärd.
Men många gånger har vi varit tvungen att både tänka en och två gånger extra och ta in många olika aspekter i beslut om en reporter ska få göra ett reportage eller inte – för det har verkligen inte funnits någon brist på vilja eller idéer. Jag skulle vilja dela med mig av några exempel hur det tänkandet sett ut.
Kan man resa i ambulans med potentiella covidpatienter
En mycket svår fråga. Tanken på ett reportage från ambulanserna som i detta fall transporterar covidpatienter i Stockholmsområdet är förstås både intressant och angelägen rapportering. Men hur säkrar vi att vår medarbetare inte utsätts för fara.
Vi ville att vår medarbetare skulle både få en ordentlig säkerhetsgenomgång och kunna ha samma skyddsutrustning som de som jobbade i ambulansen. Samtidigt ville vi inte använda upp skyddsutrustning som vid detta tillfälle var svårt att få tag i. När vi fick besked att den skyddsutrustning vi skulle få använda kunde tvättas och användas igen och när det var säkert att vår medarbetare skulle kunna ta del av deras arbete på ett säkert sätt för både henne, personal och patienter gav vi klartecken.
Vid andra tillfällen när vi haft intervju- eller reportageidéer inom vården och där vi inte kunnat säkra denna typ av utrustning så har vi istället kunnat intervjua personal i fikarum eller konferensrum. Vi har fortfarande fått mycket bra intervjuer men vi har fått dessa utan att äventyra säkerheten eller för den delen, anstränga vården mer än vi behövt heller. En ack så viktig aspekt att ha med även för oss.
Hur spelar du in flera rockkonserter i rad när du bara får ha 50 personer på plats
Mitt under rådande coronapandemi låg P4:s talangtävling P4 Nästa. Det är lokala band som i normala fall spelar under konserter när vi ska välja ut kandidaterna till riksfinalen. Men i år gick inte det. Men många artister hade lagt ner mycket jobb på att skicka in bidrag och vi hade lagt ned mycket arbete redan på att välja ut de regionala finalfälten. Så vi fick tänka om.
Istället för stora publika evenemang så fick vi spela in band efter band utspritt över flera dagar utan publik i de aktuella studios som vi använde. Det blev förmiddagar, eftermiddagar och kvällar och vi fick skicka ut checklistor till alla runt om i landet för att se till att allt gick rätt till:
Kanalchef på plats för att se till att reglerna följs
Alla medverkande är friska
Tillgång till tvål och vatten finns, för handtvätt
Handsprit utplacerad i lokalen
Extra städ av lokaler inför spelning
Mellan varje inspelningstillfälle ska sångmikar bytas ut/tvättas
Minimera antalet personer som vistas samtidigt i lokalen
En spelning i taget, dvs inte flera band i lokalen samtidigt
Scenen dukad med armlängds avstånd (1,3 – 1,5 m)
Inga externa besökare i lokalen, förutom medverkande artister
(Checklista för P4 Nästa)
Inrikes resor då
Våra restriktioner internt begränsade alla resor, oavsett om utomlands eller inrikes som inte ansågs vara helt verksamhetskritiska eller nödvändiga av publicistiska skäl. Vi stoppade också interna besök mellan våra respektive radiohus, allt för att minska resandet och kontaktytorna mellan våra medarbetare och andra. Men det har förstås under denna tid varit nödvändigt att resa för att hålla igång produktionen.
Det gäller allt ifrån sedan länge inplanerade intervjuer för dokumentärer till nyhetshändelser som äger rum, som när vi såg till att experterna kunde rapportera från ett folktomt Solvalla när Elitloppet gick. Som ytterligare ett exempel fick vi alldeles nyligen gå ut med speciella restriktioner för de medarbetare i Norrbotten som förstås nyhetsmässigt behövde rapportera från utbrottet av coronasmitta i Gällivare nyligen. Så här skrev vi då:
”På grund av rådande situation i Gällivare med utvecklingen kring coronan betraktas Gällivare numera som ett särskilt riskområde att verka i för oss inom SR……Och vi ska därför förhålla oss till dessa rutiner tills vidare, när och om en medarbetare ska resa till Gällivare:
Resor till Gällivare för medarbetare får endast göras efter, beslut av kanalchef. Dvs för medarbetare vid SR Norrbotten
Vid resor till Gällivare för arbete som nyhetsläget kräver, gäller utöver redan allmänna vidtagna ”Corona åtgärder” extra försiktighetsåtgärder enligt följande:
Alla intervjuer görs utomhus
Upprätthåll 2 meters avstånd, stå i vinkel, ej mittemot intervjuperson
Se till att vinden från intervjupersonen inte går mot dig
Samtala inte längre än nödvändigt
Ni får inte göra något annat i Gällivare än intervjuerna. Besök inte restauranger, kaféer eller liknande allmänna lokaler för att undvika exponering (dvs planera för att kunna få hem material och proviant)
Det här är bara några exempel av hur det har sett ut för oss denna vår, det har varit många många fler. Vi har också fått flyga hem en del av våra utrikeskorrespondenter från platser där vi inte känt oss helt säkra på att de skulle kunna få tillräckligt god vård om de skulle insjukna. Vi har haft en korrespondent, Peder Gustavsson, som fastnade i karantän i Nya Zeeland och blev kvar där betydligt längre än hans ursprungliga reportageresa var tänkt att hålla på. Och vi har fått trycka på för att göra det möjligt för vår Östersjökorre Lubna el-Shanti att komma tillbaka in i Finland för att rapportera efter att hon varit hemma i Sverige och vänt.
Det har varit en utmanande vår för oss på många fronter men det löpande säkerhetsarbetet som varit denna vår går längre än något jag någonsin upplevt i min karriär tidigare. Vi håller i tills vidare också men vi hoppas att snart få lätta på restriktionerna, både i våra radiohus här hemma och runt om i världen.
Och det är med stöd av ett genomtänkt säkerhetsarbete som vi kan upprätthålla vår journalistik, musik och våra program och poddar som under våren och försommaren som varit viktigare för publiken än nån gång tidigare. Tack för allas insatser så här långt, låt oss fortsätta så.
Björn Löfdahl
Programdirektör
OBS! Björn Löfdahl lämnade tjänsten som programdirektör 15 februari 2023 och är idag senior advisor inom Sveriges Radio
Senaste nytt
Vi samlas för Göteborg, demokrati och debatt - gemensam debattartikel Sveriges Radio, GP och SVT
Vi närmar oss nu valen till riksdag, region och kommun. Här i Göteborg väntar ett spännande kommunval där de nio nuvarande partierna i fullmäktige vill göra sina röster hörda för alla er som ska rösta. Vi som representerar de tre största medierna i staden går därför samman för att bjuda på en manifestation för demokrati och erbjuder en spännande slutdebatt för alla göteborgare, skriver Christofer Ahlqvist, Cilla Benkö och Anne Lagercrantz. Artikeln har publicerats i GP 19 augusti 2026.
Sveriges Radio-frukost: "Det nya radiolandskapet – vad händer när kartan ritas om?"
Radiokartan i Sverige har ritats om med nya nationella och regionala sändningstillstånd och en helt ny nationell kanal med fokus på talad radio. Vilka nya perspektiv och format kommer radiolyssnarna mötas av? Vilka frekvenser kommer svenskarna ratta in när nya erbjudandet av liveradio växer och vilka kommersiella kanaler vinner kampen om annonsörerna? Detta och mer diskuterades vid Sveriges Radios frukostseminarium måndagen den 31 augusti i Radiohuset i Stockholm. Hela seminariet finns nu att lyssna på i efterhand.
Kommentar gällande kompensation för marknätet
Regeringen har idag berättat att man vill kompensera Sveriges Radio och SVT för ökade marknätskostnader. Nu skickas ett förslag ut på remiss. Tidigast i höst vet vi hur stor kompensationen blir kommenterar Sveriges Radios vd Cilla Benkö.
Sveriges Radio-frukost: Är medierna redo att möta desinformation i årets valrörelse
Deepfakes, röstkloning samt AI-manipulerat innehåll är på frammarsch och det kan vara svårt att veta vad som är sant och falskt. Hur säkerställer svenska medier sin trovärdighet när trycket från desinformation, missinformation och manipulation ökar? Dessa frågor och mycket annat togs upp på Sveriges Radios frukostseminarium den 19 maj. Nu finns seminariet att lyssna på i efterhand.
Att försvara demokrati och mediefrihet
Tillståndet för världens demokratier blir allt sämre. Jag har aldrig varit lika bekymrad som nu under mina 40 år som journalist, skriver Cilla Benkö idag på debattsidan i Dagens Industri samt tidigare i veckan i The Times, och efterlyser en bredare diskussion till försvar för demokrati och mediefrihet.
Sex frågor. Sex orter. Sex dagar.
Den 24 mars drog satsningen ”Ekot från Sverige” igång. Under sex sändningsdagar åker Ekot till sex olika orter för att skildra väljarnas sex viktigaste frågor – direkt från platser där problemen märks och lösningarna testas. Detta är en del av Ekots och Sveriges Radios samlade valbevakning och ambition att ge lyssnarna kunskap och konstruktiva debatter, skriver Klas Wolf-Watz och Martin Runnquist-Nilsson.
Internationellt mediesamarbete stärker urfolks röster, berättelser och språk
Sveriges Radios minoritetsredaktion Sameradion har nyligen inlett ett internationellt samarbete med andra urfolksredaktioner runt om i världen. Sameradions kanalchef Thomas Sarri skriver här om det nya samarbetsorganet , Indigenous Public Media (IPM).
Tre mål för framtiden
Sveriges Radio ska ge ett värde för alla, vi ska vara på plats och vi ska sträva efter att vara bäst på ljud. Det är de tre strategiska mål som ska vägleda oss i en allt osäkrare tid, skriver Sveriges Radios vd Cilla Benkö.
Sveriges Radio-frukost: "Person eller redaktion? Om profilering av journalister"
Vid ett seminarium i Radiohusets Studio 4 den 12 mars diskuterade hur svenska medier arbetar med profilering av nyhetsjournalister och om det finns grepp som traditionella medier kan hämta inspiration från nya medieformat? (Länk till lyssning nedan)
Livepodd med Det politiska spelet i Luleå, Karlskrona, Falun och Visby
Upplev radio live på scen med Sveriges största podd om politik, Det politiska spelet tillsammans med P4. Programledaren Parisa Höglund har med sig de politiska kommentatorerna Fredrik Furtenbach och Helena Gissén och tillsammans bjuder de på en underhållande, inbjudande och folkbildande show.
Inför valet blir opartiskheten än viktigare
Sofia Wadensjö Karén, programdirektörÄr vissa åsikter mer acceptabla än andra på Sveriges Radio? Frågan har ställts de senaste dagarna, svaret är givetvis nej. Det skriver programdirektör Sofia Wadensjö Karén. Att frågan ens ställs beror på att Sveriges Radios medarbetare Mårten Arndtzén nyligen fått bevakningsbegränsningar fram till valet. I sak innebär det att han inte som planerat kommer att vara valkommentator på Sveriges Radios kulturredaktion, inte heller programledare i Kulturnytt. Däremot fortsätter han sitt grunduppdrag som konstkritiker.Vad är det då som har hänt? Inför ett val träder särskilda riktlinjer på samtliga tre public service-bolag i kraft. De är lite olika formulerade, men går i sak ut på att politiker inte kan medverka i våra sändningar som experter, kåsörer, tävlingsdeltagare eller dylikt. Det vill säga på ett sätt som kan gynna dem som politiker, men där sammanhanget inte är politiskt. En annan viktig formulering är att en medarbetare som offentligt redovisat en uppfattning i en politisk fråga inte kan ha arbetsuppgifter som påverkar innehållet i publiceringar som behandlar valet.Riktlinjerna är nogsamt utformade. Vår valbevakning ska vara opartisk och saklig, minsta tvivel om motsatsen är skadlig. Icke desto mindre är de här avvägningarna ofta komplexa. Ingen fråga eller situation är den andra lik. Det finns ofta omständigheter som kanske inte blir så framträdande i den efterföljande debatten, men som ändå har bäring på beslutet. Ibland till och med en helt avgörande bäring.I debatten just nu ställs två bedömningar som gjorts inom Sveriges Radio det senaste året mot varandra. En kommande valkommentator på kulturredaktionen, Mårten Arndtzén, som uttalat sig stödjande för sittande kulturminister. En utrikeskorrespondent, Cecilia Uddén, som skrivit på ett upprop för pressfrihet i Gaza där ordet folkmord nämns i en formulering.Att reducera de här två fallen, med dess helt olika kontext och premisser, till en höger- respektive vänsterfråga är att förenkla intill populismens gräns. Vi tittar på de båda fallen lite mer i detalj.I somras undertecknade en rad journalister i Sverige ett Gaza-upprop som i grunden handlade om pressfrihet, en oro och frustration över att världens medier inte kan rapportera på plats inne i Gaza formulerades. När vi journalister inte kan rapportera om det som sker, inte kan vara publikens ögon och öron, blir situationen djupt problematisk ur ett publicistiskt perspektiv. Uppropet rymde även en viss mediekritik. Den var slängigt formulerad och kritiken som sådan – att svenska mediers undermåliga bevakning legitimerar det som enligt experter beskrivs vara ett pågående folkmord – var uppseendeväckande.Att stötta pressfrihet är ett av extremt få fält där man som public service-medarbetare kan vara partisk. Dock var jag såväl internt som externt i somras tydlig med det olämpliga i att som public service-medarbetare underteckna upprop, oavsett innehåll. Olämpligt, ja. Men på grund av kärnan i uppropet inte så olämpligt att det ledde till bevakningsrestriktioner.I det nu aktuella fallet rör det sig om en medarbetare som uttrycker sig på ett sätt som kan upplevas som ett stöd för en politiker. Att samma medarbetare fortsatt ska kunna vara valkommentator är inte förenligt med de riktlinjer vi har.Att vi närmar oss ett val och de särskilda valriktlinjerna trätt i kraft är en viktig faktor i det beslut som ansvarig utgivare och kulturchef Peter O Nilsson har landat i. Sveriges Radio sänder 140 000 timmar radio om året, verksamheten består av ett 40-tal olika nyhetsredaktioner. För att kunna bedriva ett professionellt och nära utgivarskap har vi därför även ett 40-tal olika utgivare. Utgivarskapet är ett så kallat ensamansvar, vilket innebär att den ansvariga utgivaren har just ensamt ansvar för innehållet, ansvarskedjan ska vara tydlig.Det innebär inte att varje utgivare sitter i egen bubbla. På ett företag som Sveriges Radio pågår givetvis ett levande, publicistiskt samtal på olika nivåer i verksamheten konstant. Det innebär ett slags icke-formaliserat kalibrerande inom svåra publicistiska avvägningar. Men själva utgivarbesluten fattas av utgivaren.Och något facit när det kommer till utgivarfrågor finns inte. De faktiska situationerna skiljer sig åt, utgivare hamnar ständigt i olika beslut inom synbart likartade frågeställningar runtom i mediesverige. För publicistik handlar om ett konstant flöde av olika bedömningar och beslut. När det gäller just bevakningsbegränsningar har det till exempel beslutats om sådana kring ”metoo”-uppropen samt uppropet ”Vems SR?” som kom i kölvattnet av Black Lives Matter. Även nämnda Cecilia Uddén har vid ett tillfälle fått bevakningsbegränsningar när hon som USA-korrespondent uttalade sig värderande om presidentkandidaterna i presidentvalet 2004.Men det här är inte lättvindiga beslut. Inför vissa beslut är det dessutom lätt att förutsäga en förenklad polemisering kring public service. Men att försöka parera för eventuell kritik ska – och får aldrig – ligga med i våra bedömningar. Som publicister måste vi vara sakliga när vi fattar våra beslut. Även om vi ser att de kan komma att ifrågasättas.Själva ifrågasättandet och debatten i sig ger ju dock en möjlighet att fördjupa diskussionen. Liksom förhoppningsvis förståelsen för de bedömningar som gjorts.Sofia Wadensjö KarénProgramdirektör, Sveriges RadioDetta blogginlägg har också publicerats som en debattext på Expressen kulturdebatt den 12 mars
Sveriges Radio-frukost 12 mars: Person eller redaktion?
Att som nyhetsmedia nå ut med sitt innehåll handlar så klart om innehållet i själva nyheterna: timing, källor, analyser, vinklar, att kunna ge ögonblicksbilder på plats. Men finns det grepp som traditionella medier kan hämta inspiration från nya medieformat och hur arbetar redaktioner med profilering av nyhetsjournalister? Detta och mer diskuteras vid Sveriges Radios frukostseminarium torsdagen den 12 mars i Radiohuset i Stockholm. Att nå ut i nyhetsbruset handlar förutom innehållet också om paketering och vilka format som publiken vill ta del av nyheterna på. En annan viktig faktor är igenkänning och vilket förtroende man har för de journalister som förmedlar nyheterna. Hur arbetar svenska mediehus med profilering av nyhetsjournalister? Hur vill svenska nyhetskonsumenter få sina nyheter paketerade? Finns det grepp som traditionella medier kan hämta inspiration från nya medieformat? Frukosten inleds med ett samtal mellan Yvonne Andersson, analytiker på Mediemyndigheten och moderator Erik Blix.Därefter följer en mediepanel med: Fädek Jabar, ansvarig för sociala medier, Dagens industri Isabelle Swahn, nyhetschef P3 Nyheter Christian (TikTok-Chrille) Skogsgårdh, journalist Jakob Wagner, digital chef och redaktionell utvecklingschef Expressen Sveriges Radios vd Cilla Benkö inleder. Datum: Torsdag 12 mars 2026Tid: 08:15-09:15 (frukostmacka och kaffe serveras från 07:45)Plats: Studio 4, Radiohuset, Oxenstiernsgatan 20, StockholmFölj seminariet digitalt eller på platsObservera att antalet fysiska platser begränsade och måste förbokas. Medtag legitimation för inpassering till Radiohuset. Eftersom din bokning är personlig kan den inte överlåtas till en annan person.Anmälan här: Person eller redaktion? Så arbetar svenska medier med profilering av nyhetsjournalisterSeminariet sänds direkt via ”övriga sändningar” under kanalfliken i appen Sveriges Radio och läggs ut som podd i efterhand under ”Sveriges Radio-frukost”.Presskontakt: Claes Bertilson, presschef, 070-327 7807 eller claes.bertilson@sverigesradio.se
Mindre käbbel, bättre samtal: Så vill Sveriges Radio bidra till en bättre valbevakning
Sveriges Radios frukostseminarium panel om valårets debatter, Sofia Wadensjö Karén i mittenVi lever i en tid då demokratier är på tillbakagång, då auktoritära ledare använder lögnen som vapen och den världsordning vi länge tagit för given är i gungning. Samtidigt går vi in i ett valår. Vår samtid ställer nya krav även på journalistiken. Det skriver programdirektör Sofia Wadensjö Karén som också idag deltog vid ett frukostseminarium om valdebatten (länk nedan).Hur hjälper vi vår publik att kunna göra så välinformerade val som möjligt? Hur får vi de olika politiska alternativen att framstå tydligt? Och hur hjälper vi lyssnarna att orka ta till sig de olika valbudskapen? Det är några av de frågor som är helt centrala i förberedelserna inför årets valbevakning. Kanske särskilt den sista frågan.För låt oss vara överens om en sak, dagens mediala debattformat formades i en annan tid, före internet. Det var i en tid då konfrontativa, ofta hatiska, kommentarer inte konstant flödade över alla bräddar i sociala medier-flöden, en tid då partiledare inte avgick med hot och hat som skäl. Vi har alla sett förändringen det senaste decenniet. Det offentliga samtalet förråas, tonen är allt oftare konfrontativ, polariserande och illvillig. Att ett sådant samhälle ställer helt andra krav även på journalistiken är obestridligt.Den publicistiska instinkten är ju ofta att söka konflikt. Många gånger är det motiverat, men inte alltid. Här har kanske vi publicister anledning att vara självkritiska. Det offentliga samtalet har blivit så konfrontativt att många stänger av, både bildligt och bokstavligt. Allt oftare vittnar vår publik om en tilltagande trötthet gällande högljudda mediedebatter och om en längtan efter en seriös orientering gentemot sakfrågor. I en sådan omvärld måste vi publicister lägga fokus, energi och tankekraft på att delvis förändra vår valbevakning.Under valåret vill Sveriges Radio därför skapa förutsättningar för samtal där åsiktsmotståndare tydligt får förklara sin ståndpunkt. Men på ett sätt som gör att publiken orkar lyssna. Vi ska ha program, ingångar och moment i våra sändningar där vi sänker temperaturen, utmanar våra gäster i att verkligen lyssna på varandra, där de får tala till punkt och där vår publik får en rimlig möjlighet att ta ställning till de olika politiska alternativen. Men att skapa så goda förutsättningar som möjligt för nyanserade, icke konfrontativa samtal är en del av valbevakningen framåt. Vid sidan av detta ska vi förstås också ha tuffare debatter och skarpa granskningar. Det ena utesluter inte det andra. Men det finns en trötthet hos publiken som vi behöver ta på allvar. Målet med vår valbevakning är att våra lyssnare ska kunna göra välinformerade och välgrundade val.Inför valet arbetar därför Sveriges Radio utifrån tre löften till publiken:Vi ska avslöja det som behöver avslöjasVi ska avslöja oegentligheter och granska de olika partiernas politik liksom dess företrädare. Vi ska också synliggöra de samhällsfrågor som är viktiga för väljarna, men som partierna försöker undvika.Vi ska göra alternativen tydligaVi ska ha debatter och utfrågningar som, genom skarpa frågor, klargör alternativen. Våra debatter ska tydliggöra vilket samhälle de olika partierna vill forma – och vad de väljer bort när de prioriterar.Vi ska ge mindre plats för käbbelVi ska oftare flytta fokus i debatten från att göra ner åsiktsmotståndaren till att öka publikens förståelse eller visa på lösningar. Lyssnarna ska orka lyssna. Mediernas har en viktig roll under det kommande valåret. Vi ska ge publiken verkliga möjligheter att förstå både sakfrågor och skiljelinjer. På Sveriges Radio är ambitionen tydlig: mindre käbbel, bättre samtal – för att fler både ska vilja och orka lyssna.Sofia Wadensjö Karén, programdirektör, Sveriges RadioDen 12 februari arrangerades ett frukostseminarium i Radiohuset, Stockholm Blir det krasch eller konsensus i valårets debatter? 12 februari 2026 - Sveriges Radio-frukost | Sveriges Radio.Vilket ansvar tar medierna för den offentliga debatten?Vilken roll kommer de traditionella partiledardebatterna ha i årets val? Behöver svenska medier utmana sina traditionella debattformat?Frukosten inleddes med ett samtal mellan Niklas Källner, programledare för podden Krasch eller konsensus och moderator Erik Blix.I panelen deltog:Michael Kucera, programchef Samhälle, Nyheter och Sport, SVTSofia Wadensjö Karén, programdirektör, Sveriges RadioEvelina Hertz, redaktör, Lokaltidningen Mitt i Erik Hedtjärn, redaktionschef, Svenska DagbladetInledning av Sveriges Radios vd Cilla Benkö.
Den mänskliga rösten är vår viktigaste valuta
Andreas Landmark, AI-ansvarig, Sveriges Radio Idag firar vi World Radio Day. En dag instiftad av Unesco för att hylla radion för rösterna och berättelserna vi förmedlar. Årets tema är ”Radio and Artificial Intelligence” med budskapet: ”AI is a tool, not a voice.” Vilket går rakt in i kärnan i Sveriges Radios strategi. Det skriver Andreas Landmark, AI ansvarig på Sveriges Radio. När Sveriges Radio förra året fyllde 100 år, tog vi fram en film som skildrar vårt uppdrag och vilka vi är. I den finns en mening som ständigt är med mig: ”Berättelsen om Sveriges Radio är en berättelse om röster.” Vårt uppdrag är centrerat kring den mänskliga rösten, att föra ett samtal. Något som är särskilt viktigt i den AI-revolution vi just nu befinner oss i. I en tid där tekniken rusar framåt är det avgörande att inte tappa bort vad som faktiskt skapar förtroende. I min roll som AI-ansvarig på Sveriges Radio rör jag mig ständigt mellan strategi och redaktionell vardag, ett perspektiv jag nyligen lyfte i en panel hos Medieledarna. Medan många ser hur AI ritar om hela mediekartan, består vår viktigaste uppgift: Att oavsett teknikskifte upprätthålla förtroendet för vårt innehåll.Den mänskliga röstenSveriges Radio har fattat ett viktigt beslut: vi använder inte syntetiska röster. När du hör en röst hos oss ska du veta att det finns en verklig person bakom orden. Att någon bär ett publicistiskt ansvar, som förstår kontext och som kan ställas till svars av vår viktigaste uppdragsgivare: dig.Samtidigt navigerar Sveriges Radio en osäker framtid. AI-tjänster kommer förändra hur publiken tar del av information. AI går från något valbart till att bli en osynlig infrastruktur i människors digitala vardag. Sveriges Radio har ett demokratiskt och beredskapsmässigt uppdrag att nå ut med verifierad journalistik. Och måste därför vara redo för nya sätt att möta vår publik, i nya tjänster.Men den mänskliga rösten är, och förblir, vår viktigaste valuta.Ett valår kräver verifierad verklighetNär Sverige senast gick till nationella val 2022 var kvalitén på AI-genererad bild och video skrattretande, 2026 är de oskiljbara från verkligt material. I detta landskap ska Sveriges Radio vara en trygg hamn, i etern och på internet.Vår styrka är våra fötter på marken. Våra reportrar och redaktörer. Vår närvaro i Sverige och världen. Journalister som granskar, återger och förstår en komplex värld. Grunden är vår journalistiska metod och att samtidigt använda ny teknik för att utveckla och stärka vårt innehåll.AI är ett verktyg som hjälper oss att hitta rätt i arkivet, effektivisera research och presentera innehåll så att du hittar det du söker. Utan att tumma på publicistiken. För oss fortsätter det handla om att låta tekniken sköta databearbetning för att frigöra tid till det mänskliga mötet.Berättelsen om Sveriges RadioIdag talar jag inför kollegor från hela Europa i EBU Academy om AI och etik*. För mig är ny teknik, och särskilt AI, tätt sammanlänkat med pressetik. Inte som en begränsning. Utan som en förutsättning för att behålla trovärdighet och samtidigt nå ut till en ny generation.Som avslutning för att markera World Radio Day, finns det inget bättre sätt än att lyfta min kollega Siri Fagerudds röst. Ur filmen om Sveriges Radios första 100 år:Berättelsen om Sveriges Radio är en berättelse om alla dem som under 100 år gått till jobbet för att åstadkomma något som är större än dem själva.Ett uppdrag närmast besjälat av att bana vägen, för fler röster, för större förståelse, men också för ny teknik. För en ny typ av journalistik. Närmare våra lyssnare. I hela Sverige.Berättelsen om Sveriges Radio är en berättelse om röster. Och att dessa röster alltid är, och alltid kommer vara, Sveriges Radios framtid.Andreas LandmarkAI-ansvarig, Sveriges Radio* seminariet är gratis men endast för medlemmar i EBU
Intense pressure on public service in Lithuania
Recently, political pressure on the Lithuanian public service company LRT has increased dramatically. Cilla Benkö and Gabriel Byström from Swedish Radio write op-ed about a deeply troubling development. The text was first published as an op-ed in Swedish by Expressen 9 December 2025Today, Lithuanian journalists are demonstrating in front of the parliament in Vilnius. The reason is simple: they want the world to understand what is happening in our Baltic neighboring country. These journalists want the world to react to the planned measures against the public service company LRT.For many years, the country has held a very stable position high up on Reporters Without Borders’ World Press Freedom Index, most recently ranked 14th. There has been a strong framework around public service, ensuring both political independence and solid finances.Much of this is now at risk, which has prompted both local journalists and media freedom organizations across Europe to react strongly. Amongst other things, the government wants to change the rules regarding the CEO. The proposal, which has already been discussed in the Lithuanian parliament in a first round, is that a simple majority should be enough to dismiss the CEO of LRT. On top of that the vote would be secret. Currently, the vote is open and requires a qualified majority (at least eight out of twelve members) for dismissal. If the proposal passes, the distance between politics and journalism will shrink, increasing the risk of political appointments.The government has also decided to freeze LRT’s budget for the years 2026–2028, which risks leading to extensive cutbacks. A year ago, the government also decided to conduct an analysis of LRT’s independence to ensure the company truly meets impartiality requirements. The analysis has been criticized for unclear usage and vague parameters. The European Centre for Press and Media Freedom (ECPMF) has warned that such investigations risk creating self-censorship and threatening editorial independence.Driving the changes regarding LRT has been the ruling party Nemuno Aušra, part of a patchwork coalition government together with, among others, the Social Democrats. The party, which has quickly gained significant traction, was founded as recently as 2023 and has been surrounded by rumors of links to Russian oligarchs. This summer, LRT published an investigation into this[1]. Leading representatives have also repeatedly been accused of antisemitism; as recently as last week, party leader Remigijus Žemaitaitis was fined heavily for hate crimes against Jews by a Lithuanian court.Public service plays a central role in times of increased disinformation and influence campaigns. Through tougher political pressure, a shrinking budget, and increased pressure on the highest public service leadership, Lithuania now risks taking major steps away from one of the foundations that has made the country a stable liberal democracy: a free and independent public service. This is deeply troubling.Cilla Benkö, vice President European Broadcasting Union and Director General, Swedish Radio Gabriel Byström, Chief of Staff, Swedish Radio[1]https://www.lrt.lt/en/news-in-english/19/2604388/lithuania-s-nemunas-dawn-party-backer-linked-to-russian-billionaires-media?The article was first published in Swedish in Expressen 9 December 2025
